Har tänkt att anledningen till varför jag inte bloggar så ofta kanske är att jag inte anser mig ha så mycke att skriva om,även fast jag må ha men anser att de inte är de:D. Så tänkte satsa på en lista som jag hittade på Ellinors blogg. här kommer den

Om mig – Presentera mig själv
Om mig – Min första kärlek 
Om mig – Mina föräldrar
Om mig – Det här åt jag i dag 
Om mig – Vad är kärlek? 
Om mig – Min bästa vän 
Om mig – Ett ögonblick
Om mig – Min tro
Om mig – Det här hade jag på mig i dag
Om mig – Mina syskon
Om mig – I min handväska
Om mig – Den här veckan
Om mig – Mina drömmar 
Om mig – Min första kyss
Om mig – Mitt favoritminne 
Om mig – Min favoritfödelsedag
Om mig – Den här månaden
Om mig – Ett annat ögonblick
Om mig – Det här får mig att må bättre
Om mig – Det här får mig att gråta 
Om mig – Min favoritplats 
Om mig – Det här saknar jag
Om mig – Ett sista ögonblick


Så börjar med första här under

Isabell är mitt namn, även kallad Issa eller Isi. Jag är 22 år gammal bor i Norrköping. Vad är egetligen de bästa sättet att beskriva sig själv? bara rabbla upp fakta kanske? eller även skriva tankar runtomkring? väljer nog de sättet denna gång. JA och då undrar man kanske hur jag hamnade i Norrköping, lång resa har de allt vart. som är tänkt att fortsättas på.

Som jag skrivit tidigare i min blogg är jag född och 10 år av mitt liv bodde jag i Berlin i en stadsdel som heter Spandau. Där hade jag nästan allt man bara ville ha, förutom friheten. En mamma pappa syskon massor kompisar och vi va inte allt för fattiga heller. men för att komma tillbaka till de där med friheten, de var inget jag erhöll först min mamma bestämde sig för att flytta till Ankarsrum. Första gången jag satte en fot i vårt hus kände jag att jag hade kommit hem på riktigt. jag älskade allt med huset! Lukten, utseendet känslan.

Där bodde jag i tio långa år, gick ut lågstadiet, gick ut mellanstadiet, gick ut högstadiet och sen även gymnasiet. Sen vart de första flytten, då jag va tvungen att bestämma. Va kommer härnäst? Helt seriöst frstår jag inte hur ett barn(vilket jag ansåg och till viss del anser mig nu vara) ska kunna ta ettsånt beslut. De vart iallafall en lärarutbildning i norrköping, vilket ja verkligen brann för. Dock fanns de en till sak jag brann för ännu mer. jag kan inte säga att jag ångrar de, eller till viss del. Men de va trots allt en underbar tid.

Jag flyttade då ihop med Stefan som va min kärlek min passion. Då började min korta(9 månader) men intensiva tid i Stockholm. Sökte jobb ,gick på intervjuer, fick jobb, jobbade.

När allt tog slut hamnade jag  norrköping igen. Tror nog jag trivs ganska bra där efter allt?

Nu då???
vad har morgondagen att ge??